Min önskan att flytta är starkare än någonsin
Det har blivit ovanligt många långa meningfulla inlägg sen jag skrev inlägget om pappa. Men när ni läst inlägget så förtstår ni varför saker är som de är.
Just nu är min högsta dröm att få flytta hemifrån. Varje dag planerar jag hur jag ska bo, vad jag ska spendera pengar på, vilka vänner man kommer ha, hur sällan jag kommer komma hem osv.
Jag tror verkligen att mami och pappa kommer skiljas när jag går ut 9an. Det tror jag verkligen. Och jag hoppas det med. Konstigt va? Egentligen inte. Om de skiljs så flyttar mami 50 kils norrut, nära min syster. Det är en fint ställe där hon skulle må bra. Hon borde göra det för sitt eget bästa. Jag skulle bli lycklig, både för hennes och för min skulle om hon flyttade. Igår sa hon
"Om jag flyttar så tar jag med mig dej, hunden och katten"
Och de är allt som betyder något. Bara bror's flickvän studerat färdigt flyttar nog dom. Och flyttar vi, då säger syster upp sin lägenhet och flyttar med.
Men jag längtar till the D-day. Bara 10 månader kvar, de klarar jag. Sen är det no more bråk, no more ängsla, no more dad.
Nu ska ni inte tro att jag vill att pappa ska dö eller att jag aldrig ska träffa honom igen. De är klart jag kommer göra det, men inte så länge i taget, och endast när han är på gott humör. Annars drar jag.
Just nu är min högsta dröm att få flytta hemifrån. Varje dag planerar jag hur jag ska bo, vad jag ska spendera pengar på, vilka vänner man kommer ha, hur sällan jag kommer komma hem osv.
Jag tror verkligen att mami och pappa kommer skiljas när jag går ut 9an. Det tror jag verkligen. Och jag hoppas det med. Konstigt va? Egentligen inte. Om de skiljs så flyttar mami 50 kils norrut, nära min syster. Det är en fint ställe där hon skulle må bra. Hon borde göra det för sitt eget bästa. Jag skulle bli lycklig, både för hennes och för min skulle om hon flyttade. Igår sa hon
"Om jag flyttar så tar jag med mig dej, hunden och katten"
Och de är allt som betyder något. Bara bror's flickvän studerat färdigt flyttar nog dom. Och flyttar vi, då säger syster upp sin lägenhet och flyttar med.
Men jag längtar till the D-day. Bara 10 månader kvar, de klarar jag. Sen är det no more bråk, no more ängsla, no more dad.
Nu ska ni inte tro att jag vill att pappa ska dö eller att jag aldrig ska träffa honom igen. De är klart jag kommer göra det, men inte så länge i taget, och endast när han är på gott humör. Annars drar jag.
Kommentarer
Trackback
