BULLETPROOF

Satt just och läste bloggen som hennes otroligt vackra vänner skapat till minnet av henne, samtidigt som jag lyssnar på Only Hope. Kan bara inte inte gråta.


Tänker att livet är för kort för att fega ur. Tänk att de tog så länge att förstå det. Tänker att de är inte säkert att jag lever imorgon. Tänker att jag är livrädd för att dö. Tänker på att skita i vad andra tycker och tänker. Slutar tänka.