BULLETPROOF

Semester nudå. Mer mardröm. Jag trodde detta skulle bli en bra dag och en härlig semester men fan så fel man kan ha.
Nivet imorse var ju jag och bror för att hämta syster. Inget ont anande for jag ju. Men helvete.
När jag hjälpte pappa med ett par nät så kom fammo och såhär sa pappa åt henne:

- Tomde småkattor e tär inn. Honde stor e bort.
Ni fattar väl?

Jag trodde först, att hon var där ute. Men jag gick in och frågade mamma och fick det svar jag aldrig velat ha. -Ja, Pyret är borta.
MEN INTE EN ENDA JÄVEL KUNDE TA TUMMEN UR RÖVEN OCH BERÄTTA ÅT MIG. ALLA ÄR SÅ JÄVLA FEGA.


Jag fick aldrig krama henne en sista gång. Jag aldrig pussa henne eller ha henne i famnen en sista gång. Jag fick aldrig säga hejdå för den absolut sista gången.

Så nu vet ni. Ta aldrig något förgivet, för det kan försvinna fort.

Vet ni det absolut hemskaste?
Jag satt i soffan med Lisa och grät och vet ni vad min hjärtlöse, samvetslöse, okänsliga såkallade pappa sa åt mig?
-Satan slut nu. It har ja tid me na tåshe, vi ska far nu, tu fåor ta na tådde nain arin da.
(-Satan sluta nu. Jag har inte tid med nåt sånt här, vi ska fa nu. Du får ta de där nån annan da)

Ni måste väl förstå att jag hatar min pappa? Visste ni inte det, så är det ett jävligt bra tillfälle att göra det nu.

Så om ni inte räknat ut de så kommer min semester bli ett helvet. Jag tänker inte prata med pappa före han säger förlåt men jag har aldrig  hört honom säga de så han får fan ta och göra det nu!

Snart kommer The Pyret story.