Don't blow it

Det jag minns av Lisa när hon fortfarande kunde gå var att jag hela tiden fick knuffa brot henne för att när jag var stressad kom hon in i rummet, bet sönder några kablar och jamade som om hela livet stog på spel för att hon inte hade fått mat sen hon kom in. Dagen efter dog hon.
Och varför skriver jag dethär inlägget? Jo, för att just ikväll är Lady så irriterande hon bara kan bli. Hon krafsar under sängen så man tror att hon har pissat på golvet, hon har dragit ner min telefon 4 gånger till golvet bara ikväll, hon biter på alla mina sladdar som ligger på golvet, hon jamar för att hon är ensam och hon slickar mina fingrar samtidigt som hon biter på dem. Deja vu! Är det Lady's tur imorgon? Alldeles just kom mamma in i rummet och jag gav Lady direkt åt henne. När man har mycket saker att göra är en irriterande katt de sista man vill tänka på. Jag är orolig.

Man måste älska alla som man bryr sig om 24/7.

En dag kan de vara borta.



Detta var 14 maj. 30 Juli dog Pyret, mamma-katten. 25 Septembet dog Lisa, svarta katten åt vänster. Nu finns endast Lady kvar. Jag har inte råd att låta henne gå. Jag måste vara med henne hela tiden för jag vet. Och jag vet verkligen. Sumpar man en chans, eller tänker "hon/han finns kvar ett bra tag ännu, det är inge bråttom" då försvinner hon/han/den/det. Been there, done that. True story.


Den här låten beskriver känslan efter en förlust. Så vill man inte känna.


Kommentarer
Blogg listad på Bloggtoppen.se Allmänt
Postat av: Ida Olsson

Sv: Ja, jag blev förtjust i dem när jag såg dem. Jag är ju rätt svag när det gäller skor. :)

2009-10-04 @ 21:38:28
URL: http://inklusivejag.blogg.se/
Postat av: Ida Olsson

Sv: Det är helt sant! :)

2009-10-04 @ 21:43:03
URL: http://inklusivejag.blogg.se/

Något att säga?

Vad kallas du?
Äru här ofta?

Haru en e-mail? (Bara jag som ser den)

URL/Du har väl en blogg?

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0